Besvikelse

Ojnää alltså dagens crossfit. Fyfan.
När man kommer dit ba "ja idag ska vi gå igenom lite gymnastics!" och jag tänker typ att "jamen okej, de kan ju bli kul!" före jag vet var det riktigt handlar om.. 
 
Nå, toes to bar, knees to elbow, knees to armpits och L-sit. Lätt när man har magmuskler som en överkokt spagetti? Nej. 
Ringdips. Får i närverna när jag inte orkar som jag gjorde förr. Det började ju gå att göra lite dips innan jag blev gravid, men nu är de musklerna som bortblåsta, samma sak med pullups. Chins har jag aldrig kunnat så det är ju positivt..? Kunde inte förr kan inte nu. Det har ju inte blivit sämre resultat på den fronten iallfall.
 
När jag var gravid tänkte jag att "Shit va kul att få träna upp sig sen igen! En riktig utmaning som jag ser fram emot att ta mig an!"
Men fyfan va de suger fårskit genom ett sugrör alltså.
Att veta vad man har orkar förr o nu är man inte ens i närheten.
 
Nå, inte nog med det, sen kom det som gjorde att bägaren rann över o jag tjutade hela vägen hem. Handstand.
Alltså nää. Där kommer betongväggen emot.
Jag är så jävla freaking livrädd för att stå på händerna. 
Jag såg på när första halvan av gruppen gjorde sina försök och jag satt bara o intalade mig att "Jo, jag ska försöka, försöka duger! Det går nog!" Men fyfan alltså nej. Jag vågar inte ens lyfta båda fötterna från marken och va i ens 1 grads lutning. Nå, för det första var ju armarna redan trötta efter passet, och det är ju det som jag är mest rädd för, att armarna inte ska hålla. Sen så har man ju dessutom lite press på sig när man vet att folk står o tittar på. Nä.
Fyfan va man känner sig dålig när man går därifrån o ställer sig o tittar på igen med tårarna brinnande bakom ögonlocken. 
 
Och det konstigaste är ju att jag vågar stå på huvudet utan problem!
 

Usch och fy men kul

Fyfan vad jävla tung crossfit'en var idag. Började med roddteknik, lite mobility, sen frontsquats och thrusters, och sen en 12min workout med thrusters och splitjumps. OJ HOHHO.
Så förjävla tungt, jag var pissdålig, orkade inte hoppa alls på slutet utan bara steg fram o tillbaka, tänkte 100 gånger att "satan heller ja böri träna jär na, di får hav e!!!" MEN jag gav inte upp! Och känslan efteråt. Bäst!
Sen var ju en jävel och tappade en stång på golvet och alla var tvugna att göra 50 burpees när passet egentligen var slut. Kul. 
 
Fastän jag tänkte att aldrig mer så ska det bli kul att gå dit i övermorgon igen och fortsätta!
Det blir nog bra dethär!
 
 
Upp