Förlossningen del 2

Som sagt, kl 2:50 fick vi ett förlossningsrum och jag fick börja andas lustgas. Smärtan försvann ju inte direkt av det men man fick ju nåt annat att fokusera på när man skulle andas i masken, och visst blev det betydligt lättare att uthärda smärtan.
 
Fr.o.m. denhär tidpunkten har jag till pappers hur det hela gick till från barnmorskornas sida som de printat ut från Effica sen, så tack vare det har jag så exakta tider på allt.
 
Kl 3:15 kom barnmorskan och frågade hur det gick, och om jag sen tror att jag kommer vilja ha epidural, vilket jag redan tidigare sagt att jag ville ha. Dock tyckte jag nog ännu att jag klarade mig med lustgasen då så det var inte så bråttom än.
 
Satt i gungstolen och andades några timmar tills jag inte tyckte lustgasen hjälpte så mycket mer, så kl 4:50 gjordes en inre undersökning och det konstaterades att jag var öppen 4cm, och barnmorkan satte en kanyl i handen på mig och ringde efter anestesiläkaren som kom o satte epiduralbedövningen kl 5:30. Tycker man har hört att det tar så jättesjukt att sätta i epiduralen men det svåraste under den tiden var nog nästan att kunna ligga helt stilla när man hade värkar medan han satte in den i ryggen. 
 
nöjd bedövad preggolady hahaha 
Kl 5:50 började bedövningen värka och det var så skönt! Ingen smärta alls, bara lite "tryck"(?) nere i korsryggen när sammandragningarna kom. Jag var ju så otroligt trött efter natten så jag ville bara sova just då, men barnmorskan funderade med mig om vi inte ändå skulle spräcka hinnorna medsamma istället för senare då sammandragningarna kom med så långa pauser emellan då, så skulle jag få vila efter det. Att spräcka hinnorna tyckte ju jag lät som att kommer ta sjukt igen, men det kändes ju inte alls heller, bara en massa varmt vatten som forsade sen, heheh.
Kl 6:50 hade dendär grejen som mäter babyns hjärtljud flera gånger hasat ner så den tog upp mina hjärtljud istället, så då satte de in en såndär grej som tar hjärtljuden direkt från babyns huvud istället, det syntes sen ett litet rött märke av det på Olivers huvud ca en vecka efteråt.
 
Efter det skulle jag på wc, var tvungen att göra ett par squats först för att se att benen faktiskt bar, och det gjorde de nog även om det kändes ganska vingligt. Hann vara på wc ganska många gånger under dagen (fick ju extra vätska i mig genom kanylen i handen) och det var ju ett helt projekt bara det varje gång med alla sladdar och grejor man hade fast i sig, haha! 
 
Kl 7:30 hade sammandragningarna nästan avtagit så jag fick värkstimulerande dropp som de höjde en gång i halvtimmen. och kl 9:45 började jag känna av värkarna ordentligt igen och jag andades lustgas igen ända tills det var dags att krysta. Kl. 11:30 hade det börjat komma en ordentligt tryckande känsla neråt. Barnmorskan for o hämtade lunch åt mig men fick inte ner just nåt (kanske delvis för att det var fiskbullar heheh). Hon gjorde en inre undersökning igen, jag var 8cm öppen och hon märkte att det var en "kant" kvar framåt som borde bort, och det skulle hjälpa om jag satt framåtlutad, så jag satte mig på en jumppaboll och lutade mig över sängen.. hann dock inte vara så många minuter innan jag ringde på klockan o sa att det inte går, det tryckte så otroligt neråt så det kändes som om alla inälvor skulle komma ur mig vilken sekund som helst! 
 
Kl. 14:25 var jag 9cm öppen men kanten var ännu kvar, jag blev tillsagd att lägga mig på vänster sida o efter bara en stund när barnmorskan kände efter igen så var den borta! Jag hade fortfarande temp på 37,6 så fick paracetamol i.v. 
 
kl 14:40 var det äntligen dags att börja krysta! Jag hade hunnit vara öppen 10cm ett par minuter men skulle försöka hålla mig från att krysta, och det kändes otroligt hemskt! Hela kroppen började darra o magen krampa som att den ville krysta, o ändå skulle man ligga där o försöka slappna av, så när barnmorskan sa att det var okej att börja på kändes det nästan som en lättnad att äntligen fick man göra nåt! 
 
Först låg jag på vänster sida, men efter en stund svängde jag över till halvsittande, och Sami satt på vänster sida om mig. Har inte riktigt nåt tidsbegrepp under krystningsskedet och det kändes emellanåt hopplöst när man tyckte att man tryckte för allt i världen men inte hade nån aning om det gick framåt eller ej.. Nångång då så började Olivers hjärtljud sjunka så de ringde in en till barnmorska, och sen ännu en tredje (de är normalt bara 2 under födseln..(?)), och de diskuterade om läkare behövde tillkallas eller ej, vilket de sist o slutligen inte behövde. Det blev ju lite bråttom att få ut honom på slutet så jag blev klippt en del (har dock ingen aning om hur många stygn för det ville hon inte säga), men det kändes ju inte alls av då, jag ville ju bara få ut honom så snabbt som möjligt! Sami såg på när huvudet hade kommit ut o barnmorskan drog ut kroppen medsamma jag krystade, han trodde hon skulle dra huvudet av honom men nog hölls det kvar ändå, heheh. 
 
Och ut kom han sen äntligen! Kl 15:22 den 3:dje Juni 2015!
 
 Jag var helt chockad över hur stor han var! Fastän han hade kommit ut för 1 sekund sedan o låg där mellan mina ben så kunde jag inte fatta att han faktiskt hade kommit ur mig! Helt otroligt!
 
Oliver (mellannamn fortfarande under diskussion) Partala 
4280g
50,5cm
 
 

Förlossningen del 1

Nåjaa hörni om man sku försöka plita ner hur det hela gick till då..!
En del är lite suddigt för mig men har fått ifyllt lite luckor av S.
 
Min förlossning gick ju smidigt, smärtfritt och lätt på typ 10min... eeh not. Det tog helvetiskt sjukt och kändes väldigt utdraget, det hela tog med andra ord 34 timmar.. 
Öppningsskedet varade i 33h o 10min, krystningen 42 min och sen 8 min innan moderkakan o det grejset var ute.
Det hela började ju då när jag hade skrivit ett inlägg om att värkarna hade börjat. I tisdags för 2 veckor sen, jag var ju då i vecka 40+4. Jag hade vaknat i samma veva som S skulle till jobbet o kände av mensvärk nere i magen, som efter en stund övergick i värkar med 7-8 minuters mellanrum. Jag tog en panadol 500mg och en lång varm dusch, som visserligen hjälpte så länge jag stod där men medsamma jag var klar kändes värkarna av igen. Jag ringde bb och frågade hur länge man kan stanna hemma o sånt o de sa att vi är välkomna när jag känner att jag vill ha nåt hjälpmedel för att klara av värkarna, och förstås om jag inte känner mig trygg hemma mer, men att chansen är ytterst liten att jag kommer föda hemma även fast vi inte har bråttom in.
 
Jag satt då i sängen med datorn och klockade värkarna på telefonen. Värkarna började göra mer o mer ont så efter en stund ringde jag till S jobb o sa att jag ville att han skulle komma hem, så 15min senare var han hemma o smått upp i varv, heheh.
 
sista bilden hemma och langvänto på bb
Lite före 9 tyckte jag att det gjorde så ont (nothing mot vad som komma skulle heheh, tur att man inte visste det då..), kunde inte prata under värkarna utan bara fokusera på andningen, så då hoppade vi i bilen o började köra mot Kkla. Halv 10 tiden kom vi in till bb, men hamnade då ännu att sitta o vänta i en och en halv timme innan jag slapp o prata med nån o va i kurvan för första gången.
 
Det konstaterades ju då att jag knappt var öppen 1 cm, men hade starka regelbundna värkar, så vi kunde bra åka ut på stan o äta lunch om vi ville och komma tillbaka sen o se om nåt ändrats, vilket vi då gjorde. Vi åkte till Kotipizza i Minimani (var snål på RAX men var rädd att vattnet skulle gå o att man då skulle va mitt bland folk heheh) men jag fick knappt i mig nåt pga värkarna. For ut o körde lite efteråt men ganska snart ville jag tillbaka då det gjorde så ont, röt "SVÄNG INT!!" mitt i en kurva åt S (men han löd int..) då det gjorde så ont när magen åkte från sida till sida, och varje brunnslock vi körde över kändes.
 
När vi kom tillbaka ca 14 tiden tog vi en ny kurva, en läkare kom in och gjorde ultaljuds undersökning och inre undersökning, och konstaterade att inte mycket hade ändrat, och sa att vi får nog åka hem om vi vill. När jag steg upp från undersökningssängen så kände jag bara hur nåt varmt började rinna efter benen o kollade ner o såg en massa blod som droppade på golvet! Läkaren såg också ganska förvånad ut men sa att det säkert bara berodde på torra slemhinnor, jag for på wc och då kom slemproppen. Läkaren frågade då istället om vi känner nån i Kkla vi kan åka till några timmar eller gå ut o gå, så då bestämde vi oss för att åka till mina föräldrars i Larsmo och fördriva några timmar. 
 
i kurvan och ute på promenad i Larsmoskogen
Under promenaderna kom värkarna med 3-4min mellanrum och när jag satt i soffan kom de med 5-6min mellanrum, dessutom kändes det som om jag hade feber. När klockan närmare sig 20(?) så åkte vi till Kkla igen, vi tänkte att de kanske skickar hem oss över natten men vi vill iaf dit o kolla upp om läget förändrats först. 
 
När vi kom in fick vi igen sitta o vänta en stund, sen kurvan igen och inre undersökning, konstaterades att jag öppnats litelite till och vi fick bestämma själva om vi ville åka hem medsamma eller stanna kvar några timmar ännu o se om nåt ändras. Jag hade temp på 37,2 typ så fick panadol mot det. Vi valde att stanna kvar ännu (vilket jag är väldigt glad för) och fick ett observationsrum. 
 
fokuserad under en värk
Under kvällen blev värkarna allt sjukare och jag kunde bara ligga i sängen o andas (hade stor hjälp av profylaxandningen). Vi beslöt sen ganska snabbt med en barnmorska att vi nog kommer lämna dit över natten, och de rullade in en säng åt S också. Jag räknade hela tiden i huvudet 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 om och om igen under värkarna då jag sett nån som sagt i nån serie att man kan utstå vad som helst under 10 sekunder, och det stämde ju, hehe. Jag satt över en halvtimme i duschen vilket hjälpte lite just då men sen var det lika hemskt igen. Kurvan togs några gånger under kvällen samt inre undersökningar o mot midnatt hade jag så sjukt så jag började spy. Fick 2 Oxynorm vilket inte hjälpte ett skvatt. Allt kändes så oerhört hopplöst då jag hade så ont så ont men inte öppnades! Värkarna avlöste varann utan just nån paus och kroppen började krampa av smärtan. Usch vilken obehaglig känsla! Satt i duschen en timme mellan 1 och 2 på natten vilket inte hjälpte alls och efter det frågade jag om det inte finns nåt annat jag kan få, lustgas eller vad som helst som kunde hjälpa!
 
 
Ännu en inre undersökning gjordes och då vad jag äntligen öppen 3cm, fick ett förlossningsrum och börja andas lustgas kl 2:50.
 
Just denhär perioden typ 22-03 var nog nästan den värsta under hela förlossningen! S tyckte också att denna period var väldigt jobbig då han bara kunde sitta o se på då jag hade ont.. jag ville inte ha massage eller nån beröring ö.h.t. så han kände sig ganska hjälplös.
 
 
..to be continued tå lillchefen beslutar att ja hinner skriv.

På bloggfronten

Jag har blivit lite småled el bloggo måste jag erkänna.
 
Funderar ganska starkt på att sluta faktiskt. Åtminståne kan jag meddela att jag inte kommer att uppdatera speciellt mycket om Oliver och hur vi gör/sköter/hanterar honom. Han är ju största delen i livet nu så säkert kommer det komma upp en del (om de nu ens blir nån uppdatering ö.h.t...) men inget mer ingående. Känns som att jag klarar mig riktigt bra utan pekpinnarna som folk kommer o viftar med i högsta hugg. Jag vet att vi sköter honom bra (annars sku han ju knappast va en sån nöjd o belåten bebis som han är) och jag känner inte att jag behöver någon som pikar och spekulerar om nåt annat.
 
Såhär går det på dra-ihop-sig-från-att-va-en-preggomage-fronten iallafall!
Dvs. Inte dåligt!
 
 
Upp