Som sagt, kl 2:50 fick vi ett förlossningsrum och jag fick börja andas lustgas. Smärtan försvann ju inte direkt av det men man fick ju nåt annat att fokusera på när man skulle andas i masken, och visst blev det betydligt lättare att uthärda smärtan.

 

 

 

Satt i gungstolen och andades några timmar tills jag inte tyckte lustgasen hjälpte så mycket mer, så kl 4:50 gjordes en inre undersökning och det konstaterades att jag var öppen 4cm, och barnmorkan satte en kanyl i handen på mig och ringde efter anestesiläkaren som kom o satte epiduralbedövningen kl 5:30. Tycker man har hört att det tar så jättesjukt att sätta i epiduralen men det svåraste under den tiden var nog nästan att kunna ligga helt stilla när man hade värkar medan han satte in den i ryggen. 

 

nöjd bedövad preggolady hahaha 

Kl 6:50 hade dendär grejen som mäter babyns hjärtljud flera gånger hasat ner så den tog upp mina hjärtljud istället, så då satte de in en såndär grej som tar hjärtljuden direkt från babyns huvud istället, det syntes sen ett litet rött märke av det på Olivers huvud ca en vecka efteråt.

 

Efter det skulle jag på wc, var tvungen att göra ett par squats först för att se att benen faktiskt bar, och det gjorde de nog även om det kändes ganska vingligt. Hann vara på wc ganska många gånger under dagen (fick ju extra vätska i mig genom kanylen i handen) och det var ju ett helt projekt bara det varje gång med alla sladdar och grejor man hade fast i sig, haha! 

 

Kl 7:30 hade sammandragningarna nästan avtagit så jag fick värkstimulerande dropp som de höjde en gång i halvtimmen. och kl 9:45 började jag känna av värkarna ordentligt igen och jag andades lustgas igen ända tills det var dags att krysta. Kl. 11:30 hade det börjat komma en ordentligt tryckande känsla neråt. Barnmorskan for o hämtade lunch åt mig men fick inte ner just nåt (kanske delvis för att det var fiskbullar heheh). Hon gjorde en inre undersökning igen, jag var 8cm öppen och hon märkte att det var en "kant" kvar framåt som borde bort, och det skulle hjälpa om jag satt framåtlutad, så jag satte mig på en jumppaboll och lutade mig över sängen.. hann dock inte vara så många minuter innan jag ringde på klockan o sa att det inte går, det tryckte så otroligt neråt så det kändes som om alla inälvor skulle komma ur mig vilken sekund som helst! 

 

 

kl 14:40 var det äntligen dags att börja krysta! Jag hade hunnit vara öppen 10cm ett par minuter men skulle försöka hålla mig från att krysta, och det kändes otroligt hemskt! Hela kroppen började darra o magen krampa som att den ville krysta, o ändå skulle man ligga där o försöka slappna av, så när barnmorskan sa att det var okej att börja på kändes det nästan som en lättnad att äntligen fick man göra nåt! 

 

Först låg jag på vänster sida, men efter en stund svängde jag över till halvsittande, och Sami satt på vänster sida om mig. Har inte riktigt nåt tidsbegrepp under krystningsskedet och det kändes emellanåt hopplöst när man tyckte att man tryckte för allt i världen men inte hade nån aning om det gick framåt eller ej.. Nångång då så började Olivers hjärtljud sjunka så de ringde in en till barnmorska, och sen ännu en tredje (de är normalt bara 2 under födseln..(?)), och de diskuterade om läkare behövde tillkallas eller ej, vilket de sist o slutligen inte behövde. Det blev ju lite bråttom att få ut honom på slutet så jag blev klippt en del (har dock ingen aning om hur många stygn för det ville hon inte säga), men det kändes ju inte alls av då, jag ville ju bara få ut honom så snabbt som möjligt! Sami såg på när huvudet hade kommit ut o barnmorskan drog ut kroppen medsamma jag krystade, han trodde hon skulle dra huvudet av honom men nog hölls det kvar ändå, heheh.